Dopkalas!

Idag var det dax för en annan typ av utflykt. Dop för goda vänners dotter i kyrkan. I och med att det var på eftermiddagen, kändes det rätt ok att åka iväg. Fint dop med solosång och överdådigt dopfika. Kul att vara bland vänner. Som vanligt när det finns stora ytor började barnen springa runt runt. Då är jag chanslös om jag ska stoppa sonen....Två timmar var precis vad jag orkade. Då var det dax för hemgång från det trevliga kalaset.Idag blev jag mest otroligt trött, ingen större kräkrisk!

Kräkandet kom istället på kvällen. Maken hade åkt iväg till vänner för att få lite välbehövlig egen tid. Sonen var utmattad av allt springade på dopet och sommnade vid halv sju. Jag låg i soffan tills sonen vaknar till och ropar att han bajsat. Då stapplade jag upp för att byta på honom. Det gick så där...en hulkande mamma som försöker trösta gråtande pojke samtidigt som blöjan ska bytas. När sonen var tillbakastoppad i sängen höll det inte längre. Då kom fina middagen och kanske även nyss intagna Esucosen upp. Det känns jävligt att inte klara att ta hand om sin egen son. Hur ska jag klara en tågresa till stockholm imorgon. Det känns inte som ett realistiskt alternativ, men jag får se hur känslan är imorgon.