Återbud !

Det går inte att åka iväg...Det känns omöjligt. Nu har vi också pratat mycket om vi vill göra fostervattensprov istället eller inte. Vi har bestämt att det inte är aktuellt heller. När jag tittar på statistiken, så är jag glad att jag inte äldre. Nu är det slutet på vecka 12 och då har vi ju statistiskt iallafall snart, passerat tiden när missfall är vanligast. På något sätt känner vi oss ganska lugna nu, om man jämför med första graviditeten då vi var mkt oroliga. Vi hade svårt att ta in att barnet inte skulle påverkas av att jag var så dålig, så kraftlös och kände mig så sjuk. Även att ta mediciner under graviditeten kändes jätte jobbigt, även om riskerna bedömdes vara små eller av övergående karaktär.

På kvällen fylldes huset upp. Det kom goda vänner som köpt sommarstuga i närheten och hälsade på. Att umgås i lagom dos, är ett bra sätt att för en stund lura mig själv att det nog inte är så farligt...med illamåendet ändå. Sedan kom min mamma för att bo här och bistå oss med hjälp ett par dagar. Framförallt är det morgon och förmiddag som vi inte fixar själva, eftersom dagis inte är öppet då min man börjar jobba och jag inte kan lämna sonen på dagis. Vilken tur vi har som får sån fin hjälp från många nära och kära. Annars skulle det aldrig gå!