Hur mår du?

Vad ska man svara på en sån fråga. När allt är ganska upp och nervänt av vad vanlig vardag innebär i vår familj. Är det sunt att vara ärlig. Kommer den som frågar att förstå, vill den förstå? De flesta har nog varit på besök i åksjuke/ sjösjuke och kräksjuke träsket en dag eller två...men att leva här är ju få unga friska människor "förunnat". Jag och mina ”medsystrar”är väl utvalda av nån yttre kraft. Eller är det bara en omöjlig genetetisk kombination som ändå blir möjlig, pga kroppens otroliga anpassningsförmåga och överlevnadsinstinkt. Iallafall är det inte så lätt att svara när ni frågar. Jag försöker svara så ärligt jag kan. Idag har jag sagt upp och ner. Det har kännts lite bättre sista dagarna. Det är ju iallafall bra att jag kunnat vara uppe kortare och ibland längre stunder. När jag tänker på min dag undrar jag vad jag gör...jag går upp och går och lägger mig sedan ligger jag och surfar bort tiden? Mitt inre tempo är i slowmotionhastighet just nu och det är bara att acceptera för att inte göra det ännu svårare att uthärda tillvaron. Å andra sidan står jag mitt i en skapande process av en ny människa. Vem har sagt att det ska vara lätt? Jag har mycket bra och fint runt mig också. Min familj som uppvisar ett fantastiskt tålamod och ger mig så mycket glädje. Idag kom bästa vännen med sina barn. Hämtade sonen på dagis och pysslade med mat och kök. Barnen fick leka och mysa. Tusen tack! Jag har också fått världens finaste brev av en kär syster. Då tänker jag att det är en ovärdelig gåva till min son som just nu växer i min mage. Ett syskon att dela resten av livet med.