onsdag 24 februari 2010

Vecka 15.



Nu ger vi oss in i v 15. Det känns som tiden bara flyger iväg. trots den oändlighetsfaktor som präglar tanken på att detta ska få ett slut i mitten av augusti. Jag tror mig ana små rörelser i magen redan nu...under första graviditeten tog det lång tid till jag kände något, eftersom jag inte visste hur det ska kännas. Nu tycker jag det känns som små rörelser. Och varför inte..något är det som är annorlunda. Då finns bara uteslutningsmetoden...vad kan det annars vara

Idag skulle jag för första gången på mycket länge ge mig in i matlagningskonsten. Det stod något så avancerat som blodpudding på menyn. Säg inte att det inte är att laga, det består av flera moment....skära, steka och även momentet hålla reda på treårig son! Såklart ringde det på dörren precis då vi stod med knivarna i högsta hugg. En jobbarkompis som skulle lämna lite grejor. Sonen fick en skiva blodpudding att skära under tiden jag pratade på i hallen....så var det lite tyst i köket....sedan kommer sonen bärandes på hela blodpuddingblocket, men det ser inte ut som det ska. Det är halvt uppätet, med tandmärken överallt! Vi skrattade högt åt detta tokeri. Och jag fick snabbt skicka hem min kompis. Sedan gällde det att handla snabbt för husfridensskull. Snabbt mat på bordet innan sonen svälter ihjäl...eller rättare sagt tappar alla trådar av tålamod. Eftersom det nog inte gick någon nöd på magen..fylld med ett halvt rått blodpuddingsblock. Trots detta slukade han strax tre skivor och stor mängd sylt. Hans tålamod var dock mycket begränsat resten av kvällen och jag helt slut vid läggningsdax. Jag blev tvungen att gå från sagoläsandet eftersom jag mådde så kräkilla. Då jag kom tillbaka hade han dukat upp låtsastårta till mig, som jag skulle ha vid sängen under kvällen. Han vet på sitt sätt,i sin värld, vad jag kan behöva för att klara en jobbig kväll.

Den fina bilden finns på en sida där man även kan se en film om hur fostret utvecklas. Ta gärna en titt på det otroliga som faktiskt långsamt sker, fast jag skulle gärna föredra dom 4 minuterna som filmen är lång!!!

1 kommentar:

  1. Kul med ett gott skratt mitt i allt det jobbiga! Och kul att läsa hur du har det, tänker ofta på det. Men nu fick jag bloggadressen och slipper fundera lika mycket.
    /Anne L

    SvaraRadera