Idag kan jag borsta tänderna!

Trots nattens strapatser har dagen varit över förväntan. Frossan var bortblåst och huvudvärken jag tampats med i några dagar också försvunnen. Det är alltid bra att dricka resorb när man kräkts mycket eller förlorat vätska. Jag drack två glas inatt. Jag låg kvar på hallgolvet större delen av förmiddagen, vilket visade sig vara rätt trevligt om man jämför med sovrummets isolerade vrå.

Sedan kunde jag sitta och ligga på golvet i sonens rum. Medans vi röjde och sorterade i kaoset efter två veckors ostädad lek. Nu är det som en dröm att gå in där. Sedan fick jag välbehövlig slummerstund på soffan, då resterande familj åkte till leksaksaffären och köpte smålego. Lego visade sig vara helt rätt idag. Sonens byggtålamod visade sig vara oändligt och han var nöjd att sitta bredvid då jag låg i soffan. Då och då fick jag dela på legobitar, men annars mest svara på tal om coola legogubbar och legolysen. Jag kunde nästan glömma mitt illamående och känna mig rätt normal för en stund!

Runt middagstid hade jag vilat så mycket och kände mig rätt pigg kunde plötsligt gå omkring lite hemma mellan rummen. Åh vad skönt att plocka lite tvätt och även gå till badrummet. Ett rum jag alltmer sällan besökt pga en inte alltför lång korridor dit...

Jag kunde också borsta tänderna hjälpligt. Det har knappt varit att tänka på sedan jag blev sängliggande för 10 dgr sedan. Jag bara kräks efteråt.Häromdgaen fick jag en liten barntandborste ihop om att det skulle fungera bättre, men jag har inte orkat prova förrän idag. Idag gick det tom att borsta tänderna med eltandborsten!! Stor lycka för en kräkla som jag. Du som kan borsta tänderna njut! Jag tänker ofta på dagen innan jag började må illa. Jag skulle njutit den tandborstningen i timmar om jag vetat. Känslan att avslappnat kunna ha tandborste i munnen- inte hela tiden koncentrera sig på att inte kräkas-innan, under tiden och efter.....åh, bara tanken gör mig nästintill tårögd.

Kvällens höjdpunkt blev sedan när sonen bara ville hoppa i sängen och och frågade mig om jag också ville hoppa. Ja, såklart jag vill, men det kan jag inte nu. När bäbisen kommit ut kan jag hoppa i sängar med dig. Då sa maken : Kanske mamma måste hoppa sådär när bäbisen ska födas. Så stoppade han älsklingsgosedjuret under sonens tröja och sa hoppas och se vad som händer... Sonen skrattade och hoppade och då föddes gosedjuret! Mamma, gosedjurs förlossning ropar sonen.
Som allttid måste man analysera vad som gör att man mår bättre eller sämre. Jag har druckit ingefärste idag flera gånger. Det är bara att hoppas att det är min bästa medicin. Jag ska testa ingefärsdricka imorgon.

Lite jobbigt....att sova i hallen.

Igår var svärmor här under dagen och hjälpte oss. Hon åkte också en stund på stan och hittade en fin mamma skjorta till mig på polarn och pyret. Det kändes kul att få ta på sig ngt nytt, även fast jag inte kommer ut och kan handla ngt. Tusen tack!! Lite senare fick t.o.m. komma ut en sväng....hade paket att hämta på posten. Med kräkpåse i handskfacket känns det tryggt att ge sig av. Nuförtiden måste man ju hämta ut paket personligen, kan inte skicka bud. Det var ju bra att få komma ut på en liten biltur i dagsljus. Snövallarna på gatan är så höga att man inte ser runt hörnet nånstans och att mötas var inte att tänka på ute på vår gata!Vi fick handdukar jag beställt från Me and I, men dom skulle vara blå, men visade sig vara turkosa...och det är inte maken så förtjust i...och dom var inte billiga. Dom kanske får skickas tillbaka??? Dom skulle liksom vara till hela familjen, då är det trist om man måste smussla med dom och inte får ha dom framme. Eller som den kommentar jag fick: Ja visst kan vi ha dom i badrummet, men då måste vi byta mosaiken.( Den lades in för ca 1 år sedan, vackert blå. Jag älskar den koboltblå färgen!).

På kvällen efter middag fick jag mer ont i magen än vanligt och lade mig och vilade som vanligt, magonda gick inte över....Jag blev tillslut tvungen att hasa mig till toaletten. Satt där en bra stund och det bara rann. När jag hasat mig för fjärde gången till toa på en timme var jag helt utmattad och så kräkfärdig man kan bli. Jag sa till maken: Jag orkar inte gå ett steg till, vi får bädda åt mig utanför toaletten i hallen. Där sov jag på madrass. Jag låg och frös större delen av natten under dubbla täcken- Min kära vän från italien ringde mitt i kaoset och jag lät nog som jag skulle dö i telefon. Då var jag helt utmattad och huvudet var helt tomt. Hoppas hon ringer imorgon. Ledsamt att behöva avböja ett efterlängtat samtal. Jag låg och lyssnade på vår havererande luftvärmepump- den gör sitt jobb, men låter som en bil. Jag kände mig som jag låg i ett flygplan när jag somnade in och vaknade till det dova ljudet runt mig. Undra vad jag fått för sjuka, hoppas det går över snart.Tusen tack till mannen i mitt liv som verkligen gör allt för mig, fast jag just nu ger så lite tillbaka.

Dubbla planer- ett måste!!

Dagis stängt för planering. Sonen och jag skulle tillbringa eftermiddag och kväll hos vännerna och få service och lek.....klockan 10 ringer dom och meddelar att yngsta pojken har magsjuka....Plan B- svärföräldrarna kallas in...och det slutar med att farmor åker hit ensam, då farfar också är sjuk. Vilken tur vi har!!!

Det blir mycket tv tittande för sonen på dryga 3 år, kan det vara där han hämtar in sitt fantastiska ordförråd? Imorse berättade han att: Det händer förfärliga saker på dagis ibland...och till lunchen: Jag är förtjust i ketchup! Inga ord vi använder till vardags här i huset. Jag tror därmed inte att det är speciellt skadligt. Man får vara glad att vi inte har fler kanaler och att han nöjer sig med barnkanalen och sedan dessutom kan stänga av själv på röda knappen, när det är tråkigt....( Ofta ngt på engelska eller Pingu). Läskiga saker som då och då dyker upp är faktiskt Astrid Lindgrens klassiker som Emil, Bröderna Lejonhjärta, Ronja, Mio min mio och även Pippi som film. Pippi- tecknad är inte på långa vägar så läskigt som filmen med äkta människor. Det läskigaste är när människor är arga, slåss och jagas....Att vuxna gör dessa sakerna hör ju inte till vardagligheterna i en 3 årings liv i vårt hus iaf.

Nu har jag laddat med ett stort Postafen lager, så det ska inte bli brist på ett tag.

Maken var och tränade och kommer hem och säger för första gången iår: Det var skönt att träna....Åh han har kommit över det värsta motståndet nu, även om han inte tycker det är speciellt kul att gymma. Jag tänker att jag skulle göra nästan vad som helst för att få ett skönt träningspass ooch att min kropp kunde orka det. Nu dröjer det till jag är där igen, skulle möjligen kunna se om det finns nån typ av yoga mediation när jag blir bättre, så inte träningskortet bara tickar bort med tiden.

Lite bättre dag, jag börjar hoppas...

Åh, det har varit lite bättre idag. Jag har inte sovit så mycket....bara en timme efter att ha tagit in posten, 5m tur och retur på gården!!! Jag har orkat sitta uppe lite och slötitta på tv och surfat...mitt hopp om livet lite mer som förr spirar. Det känns dock ganska lite till hjälp, när det snöat 3 dm och maken skottar förgäves, måste handla och lämna sonen på dagis och måste avboka sin träning för att det rymms inget mera idag innan jobbet....

Idag följde sonen med dagiskompisar, 2 systrar, hem. Åh vad han var glad då dom kom hem vid 19 tiden...han var glad att dom följt honom hem. Han blev helt hysteriskt ledsen när han märkte att dom skulle gå direkt och att han inte fick skotta klart. Tillslut orkade jag inte med att höra på tjut och sprattel, så jag satte mig iklädd täckställ på trappan och släppte ut honom en stund. Det gjorde susen, han blev en snäll och mild pojke! Sonen hade ätit massor av fiskbullar, grönsaker och det va gott!! Sedan hade de lekt cowboy....så himla roligt mamma! Tjejernas mamma och jag har just kommit underfund att vi båda är gamla hästtjejer, vi skulle så gärna ta en tur.....men nu dröjer det. Men jag hoppas inte det ska ta tre år till innan jag är tillbaka i stallet. Jag som köpte nya vinterridstövlar på loppis i somras- en sån där dag jag längtade till stallet.

Sonen somnade efter 10 min på min arm. Det kändes som han låg extra nära idag...och dessutom somnade i min famn. Det har inte hänt sista halvåret....Idag blev hans värld lite större, hälsa på vänner han aldrig varit hemma hos förr. Han var så lycklig, ritade tom en liten vägbeskrivning i snön var tjejernas hus låg!!

Vid 20 tiden är det kvällsmedicindax. Jag upptäcker till min förfäran att Postafenet är slut. Jag bestämmer mig för att träna lite autogen träning för att undvika att bli stressad. Det gör gott och jag slappnar av bra och mår ännu inte så illa när jag bara ligger......Behöver ännu inte kämpa för att inte kräkas.

Ultraljud v11-1

Idag kämpade vi oss iväg till sjukhuset i snöstormen, med kräkpåsen i väskan bar det av. Tur att det finns hiss. Liksom förra gången vi gjorde tidigt Ultraljud, höll Maken på att missa showen eftersom bilparkeringen föll på hans lott!
Det är bara en liten kräkiskrabat i magen- inte två, som just nu mäter ca 4 cm från topp till tå. Den tar allt den vill ha och mer därtill- därför mår jag illa. Jag har hört det förr! Det kändes härligt att få se den lilla kräkisen sprattla med både ben och armar. Tänk, bara 11 v och en dag gammal. Beräknat födelsedatum 16 aug. Ett litet kräftskivebarn kanske. Det är bra att nån tar över såna kalas, nu när gammelmorfar inte riktigt orkar kalasa som förr.

Kvällen gick fint med fina vänhjälpen.....Hon hämtade sonen på dagis, gick en extra vända till dagis då gosedjuret glömdes kvar, lagade pannkakor, fixade kvällsfika och uppdaterade mig om jobbet och kaos situationen där...oj...oj..oj..Det kanske är lika bara att vara hemma, fast jag gillar inte heller att inte ha koll. Men det är nog en omöjlighet att ha koll- kontrollen har glidit dom som haft den ur händerna och snart börjar väl alla säga som haitierna när dom inte vet: Bara gud vet hur det ska gå......Blivande storebror fick iaf se UL bilderna och funderade när jag sa att den sprattlade...han ville känna om det kändes. Då fick jag små underbara händer på min mage. Det känns som det är så naturligt för sonen. Han tar det som världens självklaraste, som han redan planerat att han ska få ett syskon.....Fast dom flesta får ju det tids nog, varför skulle inte han??

Frågade ang att få Esucos på licens och jag fick råd att ta med mig frågan till måndagens läk besök.

Vattkoppsfunderingar!

Konstigt vad minnet blir dåligt, när det är viktigt att komma ihåg. Och lustigt vad olika källor kan skapa för tankar om rätt och fel.....
Idag är jag ensam hemma. Parkerad i sängen med kylväska med mackor, mjölk och äppeljuice. På nattduksbordet slåss ett päron och en banan om platsen med aaltovasen som dignar av vackra tulpaner. Vi hade ju planerat så bra....då ringer det och dagens middagshjälp har nyheten att berätta att dom fått vattkoppor i familjen. Planen var desseutom att barnet skulle tas hit ikväll. Nåväl, sonen och jag har ju haft vattkoppor.....eller ? På sjukvårdsrådgivningen säger dom att det inte alltid smittar föräldrar, så att ens barn varit sjukt är inte nån garanti att man haft det ....inte helt säkert alltså att jag haft det. Hade du många prickar? frågar dom. Jag var tre år. Jag och brorsan vaknade med prickar på julafton, men hur många och om det var riktiga koppor etc. Det har jag svårt att minnas. Typiskt nog hittar vi inte heller min lilla mapp med sjukhistoria från 70 talet. Inte ens min mor minns riktigt hur många prickar och hur sjuk jag var. Tillslut kan hela vattenkoppsgrejen/hysterin avblåsas genom att underbara vännen ringer och säger : Klart vi ställer upp och kommer idag. Här är alla baranen hemma eftersom vi vill unvika att få magsjuka från dagis!!Och det är inga problem...är det ngt du inte äter nu?

Nej...det mesta men i mkt liten mängd och utan att vara det minsta sugen, tänker jag. Nu ringer medicinklockan, så jag ska ta Primperan igen.

Kräkis

Nu är det dax att göra ngt, inte bara ligga platt och vänta..... Och så mycket annat än skriva går ju inte just nu. Jag skriver lite om min vardag och livet med hyperemesis i väntan på min "kräkis".
Vad jag tror, gick jag in i v. 11 igår. Det är dom närmsta veckorna, som kan bli dom värsta om jag ska tänka hur det var under min förra graviditet.

Nu har jag haft fullservice av mor och far några dagar. Det gör nog att jag ligger lite på plus på kraftkontot iaf. Jag har försökt ringa och boka en tid på kvinnokliniken för att få tid på mottagningen hos läkare. Fick klartecken från läk via mail att göra detta, problemet är bara att det inte går att komma fram. Dom har nog överskridit antal inkommande samtal dom kan ta emot....smidigt system. Vilket gjort att jag provat massa andra vägar, men tillslut tappade jag orken. Får se om jag vaknar så jag hinner få uppringningstid imorgon.

Man ska inte bara vara frisk för att få kontakt med landstinget, man ska vara uppe med tuppen!!!

Tusen tack till min mamma som tar hand om mig. Vem annars skulle ge mig äppeljuice på sängen, köpa bullar som min brorsdotter gjorde mig sugen på ( fick se bild när hon åt kanelbullar). Vilken känsla att bli sugen på något för första gången på länge!!