Vattkoppsfunderingar!

Konstigt vad minnet blir dåligt, när det är viktigt att komma ihåg. Och lustigt vad olika källor kan skapa för tankar om rätt och fel.....
Idag är jag ensam hemma. Parkerad i sängen med kylväska med mackor, mjölk och äppeljuice. På nattduksbordet slåss ett päron och en banan om platsen med aaltovasen som dignar av vackra tulpaner. Vi hade ju planerat så bra....då ringer det och dagens middagshjälp har nyheten att berätta att dom fått vattkoppor i familjen. Planen var desseutom att barnet skulle tas hit ikväll. Nåväl, sonen och jag har ju haft vattkoppor.....eller ? På sjukvårdsrådgivningen säger dom att det inte alltid smittar föräldrar, så att ens barn varit sjukt är inte nån garanti att man haft det ....inte helt säkert alltså att jag haft det. Hade du många prickar? frågar dom. Jag var tre år. Jag och brorsan vaknade med prickar på julafton, men hur många och om det var riktiga koppor etc. Det har jag svårt att minnas. Typiskt nog hittar vi inte heller min lilla mapp med sjukhistoria från 70 talet. Inte ens min mor minns riktigt hur många prickar och hur sjuk jag var. Tillslut kan hela vattenkoppsgrejen/hysterin avblåsas genom att underbara vännen ringer och säger : Klart vi ställer upp och kommer idag. Här är alla baranen hemma eftersom vi vill unvika att få magsjuka från dagis!!Och det är inga problem...är det ngt du inte äter nu?

Nej...det mesta men i mkt liten mängd och utan att vara det minsta sugen, tänker jag. Nu ringer medicinklockan, så jag ska ta Primperan igen.