Sol!

Världens soligaste dag. Önskar jag orkade ut, men det är tur att vi har stora fönster så solen lyser på mig ändå. Kom inte upp förrän vid halv ett, sedan gick det bra att sitta uppe. Det är stort framsteg. Glömde ta Esucos med halvtimmes marginal. Oj vad dålig jag blev. Illamåendet är liksom uthärdligt, men kväljningarna och kräkrisken kommer direkt när Esucosen går ur kroppen. Jobbig känsla. Tur att Esucos finns!!

Såg "Himlen kan vänta-ett år senare". Jag inser att min jobbiga tid, inte är så svår jmfr om det hade varit en livshotande obotlig sjukdom jag haft! Jag har ett liv att leva framför mig och det här är en slags transportsträcka dit, en parantes som jag måste gå igenom.