Vad tar du för givet?

Dax för ett besök i byggnaden där min vanliga verklighet till stor del annars äger rum....Konstigt att jag i vanliga fall brukar gå omkring i korridorerna och tänka på allt annat än att gå. Idag upptog det större delen av min uppmärksamhet. Gå sakta, gå utan att kräkas, inte för fort, snart kan jag sätta mig. Jag har faktiskt lite mera ork och kräkrisken är lite mindre vill jag tro...det var aldrig nån risk under dagens strapats! Dagens utflyktsmål var alltså blodprovstagning. Väl där trodde den som tog proverna antagligen att jag var panikslagen inför provtagningen....blek, sammanbiten och inte speciellt pratsam. En sån här gång orkade jag inte berätta. Det stod ju redan att jag var gravid på remissen. Det var ju över på ett kick och då var det bara att kämpa sig ut till min hemtransportör.

Visst det känns lite jobbigt att jag inte klarar vardagens enkla saker bättre än jag gör nu. Men på det hela är det ju faktiskt bara ens egna förväntningar som hänger ihop med om det blev en lyckad dag eller inte. Om jag jämför med en dag i vanliga livet, är ju en dag som denna katastrofalt oproduktiv. Det skulle kännas förskräckligt med en så dåligt fungerande kropp. Men å andra sidan så klarade jag av vad jag skulle och kan jag vara nöjd över det, så då kan det vara en bra dag?? Dagen kunde fortlöpt på tusen andra sätt betydligt värre än idag. Jag har fått tillbringa kvällen med min fina son, även om vi inte kan göra allt som vanligt så försöker jag njuta av de små stunder vi får tillsammans. Idag passade vi på att fira en namnsdag med "lyxiga" köpta plättar till middag. Det blev en speciell stund som en annan gång kunde gått helt obemärkt förbi. Det är inte så tokigt att stanna upp ibland och byta perspektiv. Det bästa hade ju varit om jag kunnat gjort det innan tillvaron blev så här! Tänk efter du kanske borde njuta mer av något, du tar helt förgivet!