Jag är totalt utmattad efter bilresan hem från Stockholm.Strax efter mörkrets inbrott klev vi innanför dörren hemmavid. En gigantisk fullmåne krönte himlavalvet. Jag undrar varför hemresor är så mycket värre än bortresor? Just nu har själva resa tagit på krafterna, även om jag mest vilat...Jag ångrar bittert att vi åkte. Jag mår så illa så det förslår. Därtill har jag haft ont i magen och ryggen under sista dygnet. Jag oroar mig lite att det är något galet? Eller är det bilåkandet och soffligganet på olika soffor, sängar under helgen som även ger dessa fysiska känningar? Jag tänker på Karin Boyes dikt I rörelse. Där är det vägen till målet som är det som berikar och äventyret i livet. Just nu vill jag inte ha något äventyr. Jag vill ha lugn och ro. Jag orkar inte rikigt med att ens uppleva vägen på ett sånt sätt. Jag vill till målet utan transportsträcka! Vägen bryter ner mig. Orkar inte! Jag känner mig dum inuti för att jag i min enfald hoppades jag skulle orka bättre. Det var dumt att vi åkte bort. Å andra sidan fick jag se mina älskade syskon och familj....Nu är det avklarat.
Inlägg
Hej! Hittade just din blogg och efter att ha läst dina inlägg är det som att höra sig själv..! Är i vecka 16 med min tredje hyperemesisgraviditet. Denna gång är värst och har inneburit två vändor till sjukhus för dropp. Känner mig som en 80-åring konditionsmässigt efter alla veckor av säng/soffliggande och undrar hur jag någonsin ska få tillbaka krafterna. Måendet i övrigt brukar kännas som ett steg fram och två tillbaka. En ''bra'' dag följs oftast av bakslag nästa dag. Men, njuter precis som du av den lilla snöfria ruta på altanen som maken skottat åt mig där min bleka nuna får lite sol.. Kämpa på! Ska med glädje följa din blogg! Varma hälsningar Sarah
SvaraRaderaHej Sara! Hör gärna av dig till mig på mailen, så kan vi ha kontakt där...Det vore fint. Kram Linda
SvaraRadera