Idag har det värsta som kan hända hänt....Vi har fått beskedet att vårt barn i magen inte lever längre. Igår fick jag en blödning, som fortsatte även idag och vi fick en tid på em för koll.
Inget hjärta slog längre och ingen liten "bebis" rörde sig i magen. Dom kunde inte säga hur länge sedan det var som barnet dog, bara att den inte växt normalt på ca 5 veckor. Det var mindre nu än på ultarljudet vi gjorde v.11. Om det inte levt på länge, vad är det då för mening att jag mått illa och kämpat så mycket?
Vi grät, grät och grät oss igenom resten av dygnet. Jag trodde inte det kunde finnas så mycket tårar i oss. När det kändes som tårarna var helt slut kom strax ändå fler.
På kvällen opererades jag. Det gjordes en skrapning. Nära midnatt fick vi åka hem. Jag hade aldrig klarat att sova en sekund på avd där nyfödda barn hörs skrika samtidigt som jag nyss förlorat mitt eget barn.
Den här dagen har varit som en mardröm. Tyvärr är denna mardrömmen, verkligheten i vårt liv just nu..........
Inlägg
Skönt att känna att man inte är ensam, så ledsamt att er lilla bebis inte fick komma till er. Kom hem från sjukhuset igår efter 3 dygn med dropp, b-vitaminspruta etc. Det sista de gjorde innan jag fick fara hem var ett UL. Där fick jag det otroligt sorgliga beskedet att hjärtat slutat slå. Vi är så ledsna. Ska tillbaka dit idag för att påbörja utstötning av vårt lilla hjärta. Livet känns så orättvist....
SvaraRaderaStyrkekram till dig. Nu måste du vara stark och komihåg att du inte är ensam, hur ensam du än känner dig. Om du vill prata maila mig, jag lovar att lyssna idag eller imorgon eller om en månad. Jag är så ledsen för er skull.Sorg gör så ont. Men för att kunna känna sorg, har det funnits kärlek. Ta hand om varandra. Det är så orättvist att aldrig få lära känna sitt barn, annat än i drömmarna. Hoppas ni får ett bra och fint bemötande. De är de minsta du kan begära. Maila mig: hyperemesis247@gmail.com
SvaraRaderaHåller om dig i en varm kram!
Vi fick ett mf i vecka 9. Exakt samma historia som första kommentaren. Inlagd 3 dygn med dropp, medicin, b-vitamin osv. Illamåendet var under kontroll samma dag som jag skulle hem, bad om ett UL bara för att få veta att allt var bra och det visar sig att hjärtat slutat slå i vecka 9. Kan inte låta bli att fundera över hur fastan i 3 dygn och medicineringen påverkat den lille...
SvaraRaderaNu är jag gravid igen i vecka 8. Kräks massor och blir svagare för var dag som går men är nu livrädd för att behöva bli inlagd. Ska på UL nästa vecka pga blödningar, vet inte hur jag skulle ta ett mf till. Är så orolig och kan inte njuta en sekund åt den här efterlängtade graviditeten....
Jag förstår att du är orolig och inte kan njuta, även om det är jättejobbigt att läggas in kan det vara bra att få hjälp att återställa vätskebalansen igen. Jag håller tummarna för dig och hoppas verkligen att det går vägen den här gången och att illamåendet lugnar ner sig.Ta hand om dig.
Radera