onsdag 31 mars 2010

Ingen vill ta ansvar!

Att stötta en människa i kris verkar ha blivit ngt svårt inom sjukvården. Så svårt att man hellre inte tar ansvar, utan bollar vidare till någon annan som förhoppningvis tar sitt ansvar. Alla jag mött ursäktar sig, för det är inte bra att det blivit så här, men tyvärr kan dom inte göra ngt. Dom äger inte frågan...och de flesta verkar inrätta sig. Dom avslutar mina besök med att det bara är att ringa om jag undrar något, men vem ska jag tala med...Tryck ett så får du höra dig själv skrika, Tryck två så får du lite tid av oss så du kan vänta på nästa skrik. Tryck tre så får du tala med en människa som kommer boka in dig hos olika läkare som helst inte vill ha patienter och allra minst en ledsen och trasig sådan som inte kan sova!??????
Läkaren berättar för mig att första behandlingsalternativ är att jag borde träffa en psykolog med specialist kompetens. I nästa mening säger han att det är ett års väntetid till sådan. Detta har inte fått mig att må bättre. De läkare jag mött säger att jag behöver en läkare som kan följa upp mig och hålla i min medicinerig, men ingen av dessa kan vara den ansvarige läkaren för mig. Situationen blev helt absurd. Jag hoppas jag haft extrem otur.

Dessa negativa erfarenheter gjorde att det enda som hjälpte var att spinna vidare på andra trådar- en tråd ledde mig till att jag idag fick träffa en bra och klok person. Tack tusen gånger till dig som spann den tråden. Jag är dig evigt tacksam, så är det!!!

1 kommentar:

  1. Hej kära Linda, jag har just läst dina historia,(ursäkta min svenska, men jag maste skriva i ditt sprak just nu), och jag är verkligen ledsen. Mer ska man inte säger utan at man gör ont till dej! Jag gick samma "Qual" som du, inte med hyperemesis men med att fölora ett barn! Det var i Uppsala 19 ar sen och man glömmer aldrig! Man maste sej vana pa den tanke att bebisen är bort. Och det maste göra du! men sen gar det vidare och man blir gravid igen, sa var det med mej och sa ska det vara med dej ocksa. skriv mej din riktig mail-adress, jag vill skriva om vara semester i juli i Sverige och sa vidare och det är inte riktig plats för det här! Hjärtliga hälsingar och pa tyska säger man: Kopf hoch! Janine Rothen (rothen.family@bluewin.ch)

    SvaraRadera