Gränslös kärlek!

En fundering vi haft är vad som har hänt med vårt "barn" efter operationen och analysen? Idag var det dax för läkarbesök och vi hade nog väntat oss att få svar på endel frågor, det blev väl lite si och så på den fronten. Jag fick nya mediciner för att minska illamåendet och vi fick veta att askan från vårt barn kommer spridas i nån minneslund...vilken visste inte läkaren, det är inget dom brukar tala om. Konstigt att askan ska spridas i en minneslund och vi inte får veta vilken. Åtminstone vore det bra att få svar på en sån fråga om man tänker på alla andra tusen frågor som aldrig finns en chans att få ett svar på.....

På kvällen pekar sonen på min mage och frågar om bebisen är där inne. Nej, inte längre säger jag. Det är därför mamma och pappa har varit ledsna. Ja, pappa har varit ledsen en gång, säger sonen. Han tillägger sedan att : jag blir ledsen när ingen vill leka med mig på dagis en gång.... Men ni är glada att ni har mig, mamma!!Tillägger han.
Jag blir rörd. Han är min härliga pojke och jag kan verkligen känna det igen. Det känns konstigt att jag för en tid "tvivlat" och inte kunnat känna säkert allt det som annars är så självklart att känna som mamma...gränslös kärlek till sitt barn.