Jag försöker tänka att det är bra att illamåendet inte blir värre just nu, det blir det faktiskt inte. Dagens stora prövning var att gå dubbelt så långt som igår. Det lyckades bra, och därtill bar jag sonen ca 50m på ryggen, tills armarna och benen stack av mjölksyra... Och jag kräktes inte....
Det var en seger för mig att uppleva. Strax därefter då vi kommit in och jag välförtjänt bänkat mig i soffan säger sonen ( som nyss vilat sina ben genom att rida på min rygg..).
-Mamma nu leker vi riddare!
Jag tänker...No way...jag har redan kämpat som värsta riddaren...orkar inte röra mig en meter till och säger till honom att jag måste vila lite och skickar honom till nån annan ridderlig människa i stora vita huset.....
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar