Jag önskar att sorgen inuti skulle kunna smälta som snö och bara sippra ut i kroppen och bara bli ett med mig...smälta och tillslut bli en sån där vinter jag bara bär med mig, en speciell men bara frostig och bleknad...för just nu känns det mest som jag står med stora isblock i famnen och dom bara växer. Det finns inga spår av vår och all kraft går åt till att hålla värmen uppe för att överleva. När ska isen smälta?
måndag 12 april 2010
Smält sorg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar