Saknad framtid.

Långt samtal med goda vännen idag….det gav mig små kvitton på att jag trots allt läser min karta rätt. Vi går båda och väntar just nu på stora vändningen i livet. Hon väntar på att snart få lära känna världen och sig själv med en ny människa vid sin sida och jag väntar på att lära känna världen och mig själv utan min lilla nya människa vid min sida. Jag vet att inget går att ändra av den tid som passerat, ingen som jag där mist kan jag få tillbaka. Det sägs att sorgen kommer krympa, men hur ska den krympa ihop och läka såren, och hur ska jag kunna läka när tiden i varje minut och sekund ständigt påminner mig om den framtid jag också förlorat. På så sätt känns det som sorgen bara kan växa sig större i min framtid. Jag ser inget slut. Jag bara längtar så starkt efter den framtid som aldrig kommer bli. Det är försent, alldeles försent och saknaden förlamar mig inuti.