Livets resa, idag betalar jag med sorg.

Allt var förgäves
all längtan,
allt hopp,
alla drömmar
om en framtid tillsammans.

Allt har jag kvar
inom mig
utom dig.
All kärlek.
Känner mig tom
och ändå sprickfärdig
av allt jag aldrig hann ge dig.

Ännu en dikt jag funnit på nätet. En dikt som sätter ord på min sorg och saknad.

Byggde pussel med sonen och då slog det mig att det vore en ganska bra syssla just nu med ett fint pussel att bara försvinna in i. Det brukar ju fungera som slukhål varje jul.... Att sitta uppe halva nätterna, kanske tills det nästan blir dag bara för att tillsist få lägga sista biten. Imorgon ska jag söka i skåpen efter ngt gammalt pussel bara för att försöka starta om tanken. Hitta ett slukhål som kanske kan ge mitt svarta hål lite konkurrens.

Dripp dropp från taket har pågått hela dagen. Inomhus hos mig slår körsbärskvistar ut som Pappa kom med igår. Dom påminner om resestopp i Tokyo för ganska precis 4 år sedan.
Det var precis innan jag visste att tillståndet hyperemesis fanns och jag trodde vi var ute på livets största resa, men att bli förälder och att nu plötsligt inte bli förälder är så ofattbart mycket större. Och kan inte köpas med pengar, och måste tydligen betalas med sorg just nu.